Konferensen avslutades med en paneldiskussion där Miljöpartiet, Folkpartiet, Socialdemokraterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Moderaterna fanns representerade. De var alla överens om att sällskapsdjur bör användas i större utsträckning inom vården i Sverige än vad som sker idag. Frågan är bara hur man ska gå tillväga? Representanterna från de olika partierna höll med varandra om att det råder brist på kunskap inom detta ämne, både hos vårdpersonal och beslutsfattare. Det finns forskning och rapporter som visar hur sällskapsdjur har en positiv inverkan inom sjuk-, äldre- och kriminalvården - problemet är att forskningen inte når ut. Forskningen visar även att användning av sällskapsdjur inom vården kan spara pengar jämfört med andra terapiformer. Och att spara pengar borde ju engagera politikerna i högsta grad!
Gunnel Wallin (Centerpartiet) sa att hon inte tror att det inte behövs några lagar för att öka användandet av sällskapsdjur inom vården. Hon tror att det som behövs är sunt förnuft och en förmåga att anpassa vården till den enskilda människan. Catharina Bråkenhielm (Socialdemokraterna) höll inte med och tror istället att det här är en fråga som måste upp till beslutfattande nivå för att någonting ska hända.
Jag tror absolut på att använda sällskapsdjur som en form av terapi inom vården. Jag tror särskilt på att sällskapsdjur har en positiv inverkan på äldreboenden. När jag hälsar på min farmor som bor på ett äldreboende brukar jag ta med mina föräldrars dvärgschnanuzer. Hon gör succé bland alla tanter och farbröder! De lyser upp och vill hälsa, klappa och prata med hunden. Tänk då om det skulle finnas en hund eller katt där varje dag. Jag tror att hela avdelningen skulle få en mer positiv anda. Det finns en del äldreboenden i Sverige som idag redan använder sig av sällskapsdjur, vilket jag tycker är kanon!
Slutligen vill jag bara tillägga att det även är viktigt att tänka på att djuret trivs i en sådan här situation. Alla djur passar inte som terapidjur och då måste de få säga ifrån. Men jag tror att då djuret trivs och känner sig betydelsefullt får det ut minst lika mycket av terapibehandlingen som patienten i fråga får.
Farmor och Wilma som trivs ihop!/Sara Frick
Inlägg
Jag bor brevid ett seniorboende med min 3-åriga hund. Dom äldre skiner upp när dom ser honom, dom har godis med sig, dom klappar och blir slickade i ansiktet o.s.v. Några har sagt att ett möte med min hund gör hela deras dag!
SvaraRaderaJag sitter i styrelsen i en nybildad idéell terapihundsförening, jag arbetar också för ett hundföretag som håller terapihundskurser för vanliga hundägare samt att jag har två utbildade hundar själv. Jag arbetar dagligen med att försöka övertyga socialkontor, barnomsorgen, äldrevården m.m. om alla vinster och fördelar med att ha ett utbildat terapihundsekipage till hjälp. Jag upplever stor motvilja på många ställen att överhuvudtaget vilja pröva något nytt och allergirädslan har enligt mig tagit ett rejält tag i beslutsfattare. Vi som arbetar tillsammans med terapihundarna får se och uppleva otroliga utvecklingar hos vårdtagare eller barn m.m. och att få se glädjen och livsgnistan tändas igen hos en människa som mer och mer blivit innesluten i sig själv är obetalbar. Att bara ha en hund närvarande i rummet gör situationen hos exempevis psykologen mindre skrämmande och främjar psykologen i dess arbete att nå resultat. Jag hoppas och tror på att även vi i Sverige ska se fördelarna och vinsterna med att ta hjälp av terapihundsekipage såsom i England och USA och ju fler vi är som "trycker på" beslutsfattarna desto bättre.
SvaraRadera